Gårdens historia

På 1920-talet köpte Nils Olsson, som den enda i byn, en bil.

Gården har funnits sedan mitten av 1800-talet och var den största gården i byn. Bygden var fattig och bara ett fåtal hade det gott ställt.
Eftersom gården inte följt en släkt i generationer, känner man inte till så mycket om ägarna före Nils Olsson, som levde på gården vid sekelskiftet. Nils var en skicklig vagnmakare som hade gesäller, två drängar och en piga boende på gården.
Pigan bodde i ett litet rum inrett på vinden. Tidigare hade vinden, vilket var brukligt, varit förråd för säd och lin. Vid sekelskiftet försågs vindens båda gavlar med gardinprydda fönster. Man ville på detta sätt markera ett ökat välstånd, genom att ge sken av att övervåningen var inredd. Vid denna tid försågs även mangårdsbyggnadens båleväggar med locklistpanel och målades med en ljus, grön oljefärg.

På 1930-talet togs gården över av sonen Hilmer. Järnspisen togs bort och en AGA-spis kom i dess ställe. Ett nytt modernt stall för mjölkkor byggdes och fram till 1960-talet drevs gården som mjölkgård.
Gården stod sedan obebodd i 15 år sedan Hilmer och hans fru Elsa dog. Efter en omfattande restaurering, som pågick under ett flertal år, har nu vår dröm om ett gårdscafé och bed and breakfast i artonhundratalsmiljö gått i uppfyllelse.

På 1930-talet övertogs gården av sonen Hilmer och järnspisen ersattes av den moderna
AGA–spisen, som dessutom var en ypperlig värmekälla.