Trädgården

I slutet på åttiotalet, när jag för första gången passerade den gamla 1800-tals gården, fick jag veta att där en gång funnits en mycket vacker trädgård. Nu var den försvunnen och enbart viljestarka lökar, härdiga perennen och enstaka syrenbuskar letade sig upp ur den åker som bredde ut sig framför mangårdsbyggnaden. Äldre människor som mindes trädgården beskrev gångar och en solrundning med rosor och lavendel, och på gamla fotografier kunde man se kupade gräskvarter med fruktträd.


År 2006 påbörjades så återskapandet av trädgården och ny jord ersatte den gamla i mjuka blomsterkullar, kantade av omsorgsfullt utvalda kullerstenar som plockades runt gården. Det vårdträd som tidigare bildat centrum i den gamla trädgården, fälldes året innan av stormen Gudrun och gropen som roten efterlämnade utgör nu ett nytt inslag i form av en nedsänkt vattenspegel, där den vita näckrosen får skapa stämning. Glädjen känns stor när man nu återigen kan följa de slingrande grusgångarna runt mellan doftande blomsterkvarter och sommartid slå sig ner i någon av bersåerna för att avnjuta det nybryggda kaffet och kanske en äppelkanelsnäcka därtill.